Det tar alltid emot lite att åka hem när man varit i Linköping. Fast man känner först av det när man sitter i bilen och är på motorvägen. Då tar det emot. Man vill vända om och stanna en vecka till, för där hemma väntar jobb och tänket kring hyra, lån och allt som får en att få en ångestattack. Klart att det också finns mycket bra saker hemma, så som flickvän, kompisar, familjen m.m. Men i Linköping känns allt så lätt. Det finns bara (som jag brukar säga) Hemköp, tv och datorn. Och det kan vara skönt att ha det så ibland


















